Allsvenskan 2024 är slut och truppbygget är i full gång till säsongen 2025. Scouting handlar mycket om strategi och likt aktier vill man positionera sig tidigt i rätt regioner precis innan uppgången sker (i detta fall, precis när ett land till viss del börjar överprestera). En marknad kan vara intressant i några år som sedan svalnar av. Det är således viktigt att ha koll på underliggande generationer och visa bredare nyfikenhet än bara vårt eget närområde.
Det är hög tid för våra klubbar att få upp ögonen för fotbollen i marknader där Allsvenskan ses som en attraktiv liga och kan konkurrera med fördelaktiga villkor, på platser där den Allsvenska ekonomin räcker långt. Jag talar om länder som är på uppgång – ”emerging markets”. En ”emerging market” definierar jag som en liga eller nation som på något sätt överpresterar med små medel under en viss period och som jag bedömer kommer att bli ännu bättre med tiden. Denna artikel är skriven utfrån fakta, data och mina egna upplevelser.
1. Slovenien
Det finns en sak som Slovenien gör bäst i hela Europa, kanske rent av i hela världen – att faktiskt ge speltid åt unga spelare. Enligt CIES är den slovenska ligan yngst när det kommer till ”average age on the pitch” med en snittålder på 25,1 år. Det innebär att klubbarna är väldigt bra på att släppa fram sina spelare tidigt i seniorfotbollen. Det är inte ovanligt att en slovensk 19 åring redan har två säsonger i benen och därmed redan spelat ganska stora matcher, och beroende på vilket lag det handlar om – kanske även fått känna på Europaspel.
Här ligger verkligen våra grannländer Norge och Danmark i framkant med ett bra kontaktnät i Slovenien. Vi har sett lag som Viborg plockat in yngre förmågor i form av Zan Zaletel och Srdjan Kuzmic. I Norge finns Jost Urbancic i Viking, men även David Brekalo huserade i Stavangerlaget innan han blev såld till MLS och gick från lilla NK Bravo, till att bli hela Norska ligans bästa försvarare. Bodö/Glimt har plockat in Nino Zugelj som ännu inte lyft, men besitter potential. Med det sagt har Sverige också provat lyckan här i Aljosa Matko till Hammarby som blev ett mindre lyckat experiment.
Det slovenska U21 landslaget gör idag mycket framgångsrika resultat och slutade etta (!) i sin EM-kvalgrupp före Frankrike & Österrike och direktkvalificerade sig. Jag är övertygad om att framgångarna i det slovenska ungdomslandslaget beror på att spelarna fått chansen tidigt och har mer framträdande roller i sina lag från ung ålder.
Varför scouta i Slovenien?
Det är oftast lite billigare än att leta i Kroatien och Serbien, även om man fortsatt kan fynda där, men Slovenien går mer under radarn och är på pappret en sämre rankad liga, men man är ligan som ger mest speltid (minuter) till unga spelare och de är således mogna och inskolade i seniorfotboll tidigt. Levnadsstandarden är lik den vi har i Sverige och anpassningen utanför fotbollen finns det inte mycket problem med. Här har många klubbar chansen att fynda potential framförallt.
2. Georgien
Georgien är numera en marknad med fler ögon på sig än någonsin efter att landet nått framgångar på nationell nivå i senaste EM mästerskapet, och i Europa vet alla vem Khvicha Kvaratskhelia är. Det finns fortfarande plats för lag i Allsvenskan att verkligen vara med i leken i denna marknad som faktiskt redan testats av lag i Allsvenskan. IFK Göteborg fick bra träff med Giorgi Kharaishvili, och nyligen värvades Saba Mamatsashvili av Sirius. Känslan är att det redan nu finns några svenska klubbar som tittar nyfiket på Georgien, med all rätt.
Det är väldigt farligt att titta på ligans ranking och dra slutsatser. Georgien är rankade 50 av 55 – en av Europas allra sämsta ligor. Trots det finns det väldigt mycket talang i ligan. Georgiska U21 landslaget har precis slutat tvåa i EM-kvalgruppen, före Sverige. Ett tydligt tecken på att det fortfarande finns en talangfull generation georgier även efter Kvaratskhelia.
Om man ska generalisera lite så besitter spelarna i Erovnuli Liga oftast en hög tenkisk nivå, men sämre taktisk förståelse, framförallt defensivt. Min bedömning är att ligan är utmärkt för att scouta offensiva och kreativa spelare med x-faktor. Det påståendet stämmer även bra överrens med vilka typer av spelare som faktiskt lyckas bäst när de väl lämnar Georgien.
I Europa huserar Otar Kiteishvili, nuvarande kapten i Sturm Graz. I Valencia vaktar Giorgi Mamardashvili målet och byggde sin karriär via ett starkt Europakval med Lokomotivi Tbilisi (utlånad från Dinamo Tbilisi) där de tillslut blev utslagna av Granada. Hans prestation mot spanjorerna var så pass imponerande att han började följas. FC Köpenhamn har skapat en fin relation till georgiska speare via Shakhtar Donetsk, där man i närtid haft Davit Khocholava och nu lånat in Giorgi Gocholeishvili från den ukrainska klubben, dit han anslöt från Iberia 1999 (tidigare ”Saburtalo”).
I skymundan har Newcastle United värvat 17-åriga anfallaren Vakhtang Salia från Dinamo Tbilisi som gjort en del mål i den georgiska ligan i år. Marknaden är stekhet och kommer knappast att svalna framöver. Det är därför hög tid att positionera sig här som Allsvensk klubb.
Varför scouta i Georgien?
Klubbar som Dila Gori, Dinamo Tbilsi & Iberia 1999 spelar med väldigt unga lag som dessutom presterar bra i den inhemska ligan. Speciellt Dila Gori har i skrivande stund ett intressant projekt på gång med smarta rekryteringar och spelar en bra fotboll. Lagen har börjat bli bättre på att ta betalt men det är fortfarande småpengar jämfört med andra ligor.
Numera är konkurrensen från ryska klubbar betydligt mindre, och spelare söker sig därför mer till ligor i väst. Med priser som majoriteten av klubbarna i Allsvenskan kan konkurrera med är detta en liga man måste ha koll på även kommande år.
3. Costa Rica
I Centralamerika finns en region som har Allsvensk historik som få andra i denna del av världen – Costa Rica. Landet har tre stora klubbar (Saprissa, Alajuelense & Herediano) varav de två förstnämnda hade räknats som stora Allsvenska klubbar när det kommer till supportertryck, förväntningar, mediabevakning och press.
Helt i motsats till Slovenien rankas den costaricanska ligan som en av de äldsta i världen när det kommer till ”average age on the pitch” enligt CIES mätningar. Trots det har många spännande spelare, både ungt och etablerat, nyligen tagit steg till europeiska klubbar. Faktum är att Costa Rica har hela centralamerikas allra yngsta landslag med en medelålder på 25,5 år från den senaste samlingen. Framtiden är således ljus även om man för tillfället ligger högt upp på den mindre smickrande CIES-listan.
Skotska klubben Hearts verkar ha etablerat sig på markanden och plockat in två både Gerald Taylor (en personlig favorit) och Kenneth Vargas (3,5 msek). Vidare har grekiska Aris värvat Alvaro Zamora, men den största på senare tid är mittbacken Jeyland Mitchell som gick direkt till Feyenoord för över 30 miljoner kronor. Yttern Josimar Alcocer landade i Belgiens Westerlo (12 msek). Vidare finns Warren Madrigal i spanska Valencia, och Alejandro Bran i lite mer exotiska Burton i England. Samtliga har flyttat bara det senaste året, så exporten från den costaricanska ligan går varm.
Varför scouta i Costa Rica?
Först och främst finns det en drivkraft bland spelarna att ta sig till europa. I costaricansk elitfotboll finns också konstgräsplaner, vilket innebär att de behärskar underlaget och acklimatiseringen till exempelvis Sverige handlar mer om livet utanför snarare än fotbollen. Många spelare är vana att spela inför bra tryck på 15 – 20,000 åskådare. Det finns en stark historik av spelare härifrån som lyckats bra i Skandinavien. Mediaklimatet är hårt i landet och spelarna är mentalt starka när det kommer till hantera förväntningar. Just nu anser jag att Costa Rica är en marknad att ha koll på några år till.
4. Panama
Är man i centralamerika kan man vidga vyerna något och hamna i Costa Ricas grannland – Panama. Den inhemska ligan är överlägset den med lägst snittålder i hela regionen (25 år) och sticker verkligen ut i den kategorin. Det hade till och med varit den yngsta ligan i Europa. Den strategin har sina för-och nackdelar. Eftersom många lag i Panama spelar yngre spelare är detta en ”slovensk” version av centralamerika.
Panama har uppnått framgångar med sina yngre landslag såsom U20, U23 och även seniorlandslaget tack vare att man har en fungerande strategi. På klubblagsnivå är framgångarna mindre och väldigt sällan lyckas någon av de större klubbarna gå särskilt långt i CONCACAF Central American Cup. Det ser ut att vara ett medvetet val som ligan har gjort, att fokus ligger på att få fram spelare snarare än att bygga dyra eller erfarna lag. Ur ett scoutingperspektiv är det intressant.
I Europa finns inte lika många etablerade spelare ännu, men Cesar Blackman spelar i Champions League med Slovan Bratislava och är ett bra exempel på en spelare som gick direkt från Panama till Slovakien med gott utfall. Eduardo Guerrero, en pålitlig målskytt i Ukrainska ligan har också gått samma väg, via Israel, och idag i Dynamo Kyiv. Mittbacken José Córdoba misslyckades i Celta Vigos juniorlag när han kom till Europa men etablerade sig sedan i Bulgarien och blev nyligen såld till Norwich för nära 40 miljoner kronor.
MLS dominerar när det kommer till att plocka upp kvalitetspelarna som finns. Spanien brukar också vara ett populärt första steg att ta. Likt Costa Rica finns det en syn på Europa som det stora målet att nå.
Varför scouta i Panama?
Jag tror att det finns en otunyttjad potential när det kommer till skandinavisk närvaro. På landslagnivå gör Panama mycket rätt i det tysta. Konkurrensen är inte jättestor, förutom MLS som har bra koll på regionen. Med andra ord finns det läge att etablera närvaro och vara ett attraktivt europeiskt val. Slår man ihop regionen Costa Rica & Panama får man ett väldigt intressant område att kolla på.
Summering
Det är viktigt att som Allsvensk klubb arbeta smartare än de marginellt större ligorna och ta steg genom tydliga lagbyggen. Varje klubb bör ha som målbild att bygga truppvärde på olika sätt. Främst handlar det om att bli jäkligt duktig på rekrytering och det blir man genom att hitta sin ”nisch” marknad. Utöver det krävs det en nyfikenhet, att bredda sitt kontaktnät och som alltid – vara villig att ta kalkylerade risker. Den övergripande prisbilden i ovan nämnda länder är generellt låg. Således är det low risk, high reward i många scenarion.
Gillade du artikeln? Följ Scoutsvenskan på sociala medier nedan